För mig är världens slut, the end, the apocalypse, armageddon, det är som en ethertripp. Den abnorma längtan efter ett slut på världen, en evig tomhet och vilan. Att få vad man förtjänar, hamna i ett ingenting. Radera allt, minnen, liv, känslor, existens. Slukas, sväljas hela, omfamna vad man alltid vetat händer en dag. En dag i framtiden. Jag blir lycklig, och överväldigad, av den tanken att Jorden, Tellus, jag, vi. Vi kommer att försvinna. Tyvärr kommer jag nog vara död innan världens undergång infinner sig. Jag hade köpt en front row ticket.

Känslan som the apocalypse ger mig påminner lite om en stark längtan till den man älskar. Kroppen värker av blotta tanken på avstånd, även när man håller om varandra är man helt enkelt för långt ifrån varandra. Det är mitt förhållande till undergången. Aenema.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....